Tore Eriksson 

Lorentz Brinch

Eero Ruuska

Annika Johansson

Min första kontakt med karaten var 1966, jag blev imponerad.

1986 startade jag Högdalens Karateklubb i Högdalshallen och har fått vara med och rest runt om i världen och träffat massor med människor, vilket i sin tur har varit väldigt berikande. Nu försöker jag överföra det jag lärt mig under mina år till alla som är intresserade.

Välkomna!

Jag började träna karate som 25 åring, i Århus, Danmark.

Då tränade jag en stil som heter Shotokan.

Efter 3 år där, flyttade jag till Sverige och Stockholm,

där jag tränade lite till och från under en kortare period.

Efter ett längre uppehåll längtade jag tillbaks till karaten och tog med min son till Högdalens Karate Klubb, där vi nu har tränat Okinawa Goju-ryu tillsammans i många år under Tore Eriksson.

Det bästa med karaten är att det alltid finns något att finslipa, grundtekniker som avancerade tekniker. Man kan alltid hitta något att utmana sig själv med, och det är en form av träning som man har stor nytta av både fysiskt och mentalt.

Det är en ständigt pågående resa.

Som tränare är det jätteroligt att få träffa andra människor som också vill lära sig ”den tomma handens väg”, och se hur de utvecklas som personer och karatekas genom sin träning. Att få glädjen av att själv få utvecklas genom mötet med andra är ett privilegium.

Tack så mycket.

Då jag alltid varit intresserad av kampsport började jag att träna och tävla i Judo men har även provat på Shorinji Kempo, Kick boxning och Brottning.

Jag började med att träna GoJu Kai karate, men 1994 valde jag att börja träna Okinawa GoJu Ryu Karate hos Tore Eriksson.

1998 tilldelades jag min Shodan (1-dan Svart bälte) av James Rousseau i Birmingham, England.